angfra.blogg.se

På utsidan ser jag ut som vilken 23-årig tjej som helst. Om någon som inte kände mig mötte mig på stan så skulle dom aldrig veta vad min historia är. Det syns inte på utsidan men det känns inom mig. Varje dag & varje steg jag tar, jag pratar om att leva med kronisk smärta.

Att mitt liv förändrades över en natt i bilolyckan jag var med i, är ingen hemlighet. Att vägen tillbaka därifrån har varit lång & oroligt jobbig är heller ingen hemlighet. Men det värsta av allt är nog att skadan min inte syns på utsidan. En människa som går med kryckor tänker vi direkt, oj vad har han/hon gjort. Men min skada syns inte utanpå, utan känns bara inuti. Ärret syns direkt jag tar av mig tröjan & ingen kan nog undgå att se det men som en fullt påklädd tjej så syns det inte på mig.

Smärtorna jag lever med varje dag & försöker hantera är ibland outhärdliga. Det finns stunder då jag bara vill lägga mig på golvet & grina samtidigt som jag skriker: jag vill inte vara med mer. Men jag har funnit min styrka i all denna smärta jag har funnit min väg att må bra igen. Och den vägen är träningen. Jag mår så oroligt bra av att träna & vid varje träningspass kan jag glömma bort smärtan för ett tag. Även om jag bara får glömma den för ett tag & det inte är långvarigt så är det så oroligt skönt. Så oroligt skönt att för en stund i livet få känna mig som mig.

Träningen & rehabiliteringen har gett mig nytt liv & nytt ork. Även om jag fortfarande lever med mina hemska smärtor så känner jag mig bara starkare & starkare för varje dag som går. Never give in, keep on fighting!💪🏼