När livet inte riktigt går som planerat,.
Long time, no see. Ni vet när man säger att året ska börja på det bästa sättet & det börjar på det värsta? Januari var nog en av plågornas månader.... ryggen racklade mer än vanligt, inflammation i ryggen & de ena före & det andra efter. När jag väl bestämde mig att januari var bara en prövningsmånad & att februari kunde bli starten på det nya året... Ja, vad händer då? Vi krockar....
Egentligen var det ingen större krock. Men det rev upp gamla sår från det jag vart med om. Jag såg något helt annat än det som hände tror jag. Slog i huvudet & högersidan, så har ådragit mig en hjärnskakning & en smäll i axeln. Så nu är jag sjukskriven heltid i 2v, jippie eller så inte..... Jag är så less på att livet alltid "straffar" mig & att det är jag som får vara med om allt. Jag menar, har jag inte redan gått igenom nog? Jag vet att man inte rår för när olyckan är framme, men kan det aldrig drabba någon annan än mig?
På fullaste allvar så trodde jag aldrig att jag skulle få vara inblandad i en trafikolycka igen eller en bilolycka kanske man ska kalla det. Men se så fel man kan ha. Oddsen är riktigt aldrig på min sida & jag verkar vara som en otursfågel som far fram. Men denna gång gick det ju bra & jag klarade mig lindrigt undan. Dock tror jag inte riktigt än att jag har förstått vad som hänt & jag tror heller inte att chocken har släppt. Att sova om nätterna just nu är TOTALT omöjligt. Och jag grubblar över vad som har hänt & vad jag har gått igenom tidigare.
Tiden läker alla sår sägs det, men traumat verkar bestå. Just nu vill jag bara bli frisk från detta, få gå tillbaka till mitt vanliga liv & leva som jag gjorde innan. Jag är less på smärta & jag är less på restriktioner. Och som om detta inte vore nog så har jag fått min tid till Umeå nu, den 22/2 ska jag dit & det ska bestämmas vad som ska hända med mig hädanefter. Det går bra nu, eller så inte!
